torsdag 3 mars 2016

Ugglor...

Så fick jag äntligen komma med på en uggle safari. Kändes lite konstigt att vara ensam kvinna bland nio erfarna mer eller mindre proffsfotografer av manligt kön, men så brydde de sig inte så mycket om mig heller. :)

Första träffen var en sparvuggla, en lite pigg gynnare som gärna ställde upp på våra önskemål. Men tålamod ska man ha, det tog åtminstone en halvtimme mellan varje byteshämtning.

Det var också en riktig utmaning att få den någorlunda skarp på bilden, och man kunde endast räkna med en skarp bild per attack. Det var en kvick rackare, varje dykning var över på några sekunder.

Sedan tog den en lite paus, från att roa oss, men vi hittade den på en närliggande gård, där den satt i en björk bredvid vägen. Där satt den och tittade på tio fotografer, som stod och fotograferade på några meters håll.

En sista svartvit variant...

Senare på eftermiddagen, flyttade vi plats, och högt uppe i toppen på en gran satt en hökuggla. Den var mindre samarbetsvillig, bara två dyk och sedan ville den inte roa oss längre.  Hela kasan med gubbar rusade ut på en åker med en meter hög snö, otroligt hur de lyckades plumsa i snön trots att de sjönk ner djupt. Själv fastnade jag hela tiden och ville inte slippa loss, samtidigt som jag försökte hålla reda på kamerautrustningen. Så när alla var på plats och färdiga kämpade jag för fullt flera tiotals meter bort. Tills slut förbarmade sig Lassi och kom och hjälpte mig med utrustningen, så att jag kunde koncentrera mig på gåendet. Suck, då kände man sig som ett verkligt påhäng på dessa yrkesfotografer.

Men trots allt, kölden, snön, väntandet osv, så var jag oerhört tacksam att fått uppleva allt detta. Ett verkligt minne för livet, att få bekanta sig med dessa fantastiska fåglar. Jag gör gärna om det igen, om jag får tillfälle.