Semester del 9...

Idag, sista hela dagen i Norge, åker vi vidare till Gamvik och Slettnes.
Det är intressant att se att de fortfarande lufttorkar torsk på gammalt hederligt vis. Inte för att jag vill äta det, jag föredrar riktigt nyfångad fisk i stället, mums.

Laxfiskare vid Komagelva. Den hör till Varangerhalvöns nationalpark och hit vill jag komma pånytt. Ja för att flugfiska faktiskt. Jag har en gång i mitt liv flugfiskat för typ 20 år sedan, men nu skulle jag vilja prova det på nytt. Sedan när jag tröttnar, skulle jag plocka fram kameran i stället, medan Hasse förstås skulle fortsätta fiska, till sista minuten av fiskelovet. Ja hit ska vi absolut återkomma.

Snöskotrar såg vi här och där. De var lämnade helt ute i vildmarken, alldeles som om bensinen plötsligt tagit slut, eller snön försvunnit. Fina nya skotrar stod där, underligt att de inte försvinner, de borde ju vara begärliga byten för tjuvar tycker man. Men där stod de, i väntan på vintern.

Riktigt friska vindar idag, de väntar omslag i vädret tills i morgon. Det känns både i vinden och i luften. Därför beslöt vi att börja köra hemåt igen i morgon. Men här fanns så fina klippor att fiska ifrån och att fota med långa slutartider, så vi tog några timmars paus här.

Medan Hasse fiskar, fotar jag, faktiskt så provade jag också att kasta efter sej här, men jag fick inte ett enda napp. Det var inte så lätt heller att få ut draget i motvind. Sedan blev jag av med ett drag som fastnade i bottnet. Nej nej, jag ska nog hålla mig till kameran istället. " Skomakare förbli vid din läst" :D

Hasses sej-lycka - han hade en oförskämd tur med fiskandet hela tiden. På alla ställen han kastade fick han napp. Två av sejarna var tillräckligt stora för att vi skulle ta dem till vara, salta ner dem, för att senare smaka vad färsk sej smakar.

En sista blick på Varangerfjorden innan vi lämnar detta underbara ställe. Och vattnet skimrade fortfarande turkos, som en ädelsten i solen.

Nu blir det att köra en bra stund, alltså många timmar i bergen, innan vi  kommer att få syn på Laxelv, för att igen köra över bergspass innan vi är framme vid Slettnes. Första delen av vägen från Tana Bru, mot Ifjord hade ganska usel väg. Men så småningom kom vi fram till ett vägbygge, så tydligen håller de på att restaurera vägen. Men det är ett drygt arbete så knappas kommer den att vara klar ens i nästa år.

Vägbom och kolonnetider. Ja det är vinterns realitet på dessa platser. Tidvis kan vissa byar säkert vara isolerade från omvärlden. Genom många av passen måste man köra i kolonn, efter varandra, på en given starttid. Så kommer man för tidigt till uppsamlingsplatsen kan det bli en lång väntan innan man slipper vidare. Och vi som blir irriterade när man måste vänta 5 - 10 minuter vid Pojoviksbron. :D

Här är den del av vägen som redan var färdiglagad, bred och bra att köra på.

Så är vi till sist framme vid Slettnes fyr, klockan är ca nio på kvällen. Det råkar sig så att det är Slettnes kulturdagar på gång när vi kommer fram. Slettnes fyr, är den nordligaste fastlandsfyren i hela världen. Vi valde Slettnes, framför Nordkapp, pga att Nordkapp blivit en sådan turistfälla. Alla vill dit, men vi bestämde att vi ville se något som de flesta andra hoppar över i stället, och det var det värt visade det sig.

Det finns möjlighet också att hyra övernattningsrum här, men det är dyrt. Det finns ett cafe´här som var öppet, tack vare att det var en speciell kulturafton här.

Fyren byggdes 1905, och det gamla maskineriet finns fortfarande kvar.

När vi kom hörde vi en härligt mörk mansröst som sjöng norska ballader. Det var Anders Jektvik duo som uppträdde, tyvärr kom vi så sent att vi bara hörde en par låtar innan de slutade. Men oj vad bra de var. Han som spelar synth är blind.

En annan intressant sak som vi fick vara med om var att de lagade rövarstek, eller egentligen rövar-ren, eftersom det var renkött de använde. I Norge kallas det glödgrop. Det råkade vara färdigt en stund efter att vi kommit dit, och det var gratis att provsmakning. Och provsmakningen var några rejäla skivor, kött plus påfyllning om man ville ha.

Oj, oj, oj vilket gott och saftigt kött det blev, de hade haft köttet en par timmar i glödgropen, sedan fick det stå en stund och badda, innan de packade upp foliepaketet. Ju längre det står destu bättre, sa kockarna. Och tänk, att vi råkade komma just den kvällen dit, de har jippot en gång om året. Vilken otrolig flax, säger jag bara. :D

Havsvindar friska, kinderna piska... ja det blåste en isande kall vind. Jag har utebyxor, tröja och två rockar, plus mössband och vantar på mig. Och jag hade verkligen inte för varmt.

Hasses tur att posera :D

Klockan gick, och vi lämnar Slettnes. Nu är det dags att försöka hitta en tältplats ännu i kväll/natt, helst ett ställe där vi kan lita på att tältet inte blåser iväg. För vinden är hård nu och det sämre vädret närmar sig från söder.

Vi kör och vi kör och vi kör, solen går så långt ner och så börjar den stiga igen, innan vi hittar vår tältplats. Vi sätter upp tältet, lägger oss och lyssnar på när vindbyarna tar tag i tältet, och hoppas på det bästa. Lite slumrar vi till emellanåt i alla fall. I morgon kväll kommer vi att vara tillbaka i Finland igen.