När de andra satt på skolbänken, var jag en olydig elev som skolkade. Jag fick nämligen tillfälle att vistas fyra dagar i mitt skärgårdsparadis, tillsammans med min bättre hälft. Vi åkte alltså ut till Rosala på torsdagen, genast när han slutade jobbet. Bilden är från Kasnäs gästhamn som, förutom en massa båtar också hade invaderats av löjor.

På färjan, medan vi satt och njöt att den ljumma sommarvinden, diskuterade vi hur roligt det skulle vara att få se en säl. Och vips medan vi tittar ut över havet, dök det faktiskt upp en som nyfiket tittade på oss. Tyvärr var den så pass långt borta att bilden inte blev bättre än så här.

Fiskgjusen har haft bo nu i många år, på en enslinjetavla strax utanför Långnäs. Även nu satt ena parten på spaning. Boet blir bara större år efter år.

Många njöt av det vackra sommarvädret, från seglare till vattenskotrar.

På kvällen tog vi en liten promenad längs byvägarna, och då satt denna krabat och spärrade vägen för oss. Liten på jorden men stor i orden, nåja men högt spelar de i alla fall :)

Solen gick ner, fiskarna hoppade, allt andades ro och harmoni. En sådan afton som är omöjlig att glömma.

Solnedgången mot Hangö hållet. Blånande vackert med inslag av rosa. Endast sälens huvud saknas, var finns du o säl? Ska vi få se dig i år igen?

Ingen säl den kvällen men en gråhäger, flög nästan ovanför mitt huvud. :)

Fredag - ljuvlig dag, gjord för att ro ut på havet, med picnik korg och simpare. Sagt och gjort. En bild av Klobbviken där vi startade ifrån, mitt på dagen.

Och då plötsligt, dök sälen upp, nyfiket spanande på oss. Jess, jess, jess...du är så fin, så söt, och från och med nu kallas du Klobbvikssälen. :)

Ett litet stycke rodd till och plötsligt simmade denna fuling längs en strand. Vi rodde efter, tills du tröttnade på oss och sökte dig upp på stranden. Fuling? Inte i mitt tycke, jag har alltid fascinerats av ormar. Så länge vi bara hälsar på varandra på hövligt avstånd tycker jag om er, och jag vill er inget illa, lika lite som ni vill mig. :)

Vi rodde och rodde, ända tills vi såg Bengtskär. Vi återupplivade alltså fjolårets dagar, roende runt i skärgården. Vädret var nästan lika vackert, trots att det var en månad senare än fjolårets rodd.

Även i luften var trafiken livlig, kunde inte låta bli att plåta ett flygplan med lång svans, som dök in och ut i molnmassorna.

I solnedgången var vi tillbaka i Klobbviken. En hel skrakfamilj simmade i det avtagande solljuset. Hörde att vissa skrakpar kan adoptera andra andras ungar också. Det verkar nästan som den här familjen har gjort det.

Lördag, start på nytt med roddbåten mitt på dagen. Skarven börjar komma närmare och närmare. Man såg dem överallt, i grupp och ensamma. Lägg märke till fåglarnas egna hällristningar på berget. Ser ganska roligt ut ännu, men efter ett tag är väl hela berget vitt och då ser det inte så roligt ut längre.

Ett örnpar såg vi också, jag fick ingen bra bild på dem tyvärr, de höll sig på långt avstånd från oss. En del observationer har gjorts att örnarna börjat få smak för skarven, men så ser det inte ut i dessa trakter. Men skulle de få det skulle de inte behöva svälta i fösta taget. Dessutom skulle det lite hålla efter skarvkolonierna.

Snabbt rodde vi ut tills de yttre holmarna för att sola och simma. Holmen som vi besökte innan denna, hade vi vår picnik på, och mitt i allt kom en motorbåt och tutade två gånger åt oss. Vi blev fundersamma om det var någon vi kände men kom fram till att så kunde det inte vara. Båten åkte in i nästa vik, vände och kom tillbaks. "Har ni det bra" ropade skepparen. Javisst har vi det, svarade vi glatt tillbaks. "Det är min holme, så jag kan skicka bankgiro på hyran sen" fick vi till svar, så for han vidare. Vi blev så flata så vi kom oss inte för att svara något.
Men det fick mig att tänka på att jag skulle vilja skriva en insändare om allemansrätten. Det tog i alla fall lite av glädjen över dagen från oss, och vi lämnade givetvis stället på samma sätt som det var när vi kom dit. Vi har alltid för avsikt att inte lämna någonting efter oss på de ställen vi tar iland. Så har vi alltid gjort.

Det känns underligt när man står och tittar ut över havet, vänd åt ett håll ser vi Bengtskär och vänd åt andra hållet ser vi Hangö, med vattentorn, kranar och annat. Vår skärgård känns så stor, men är ändå så liten. Samma känsla fick jag i somras när vi åkte till Stockholm från Helsingfors, och såg finska kusten på ena sidan och estniska på andra.

Det var extremt lågt vatten, vilket den svart-vita randen på klipporna vittnar om.

Vår sista landstigning skedde på en lite ö utanför Storholmen. Endast ett litet sund skilde de båda åt. Medan vi står på ena stranden kommer en hjort och tittar på oss på den andra. Den hade nog en kompis med sig också, men den stod mera gömd i gräset.

Solen har gått ner och vi börjar ro den sista sträckan tillbaks till Klobbviken i halvmånens sken.

Då plötsligt är vår s.k. Klobbviksäl där igen. Ett lade jag märke till, att den inte tycker om blixtljus. Det var såpass mörkt att jag tänkte att jag provar använda kamerans blixt, men med ett hurja plask dök den.

Vi lekte kurragömma en stund med den, eller rättare sagt så den lekte med oss. Vi visste aldrig var den skulle dyka upp men den hade garanterat koll på oss. Tyvärr fick jag skruva upp ISO så mycket på kameran att bilderna blev väldigt brusiga. Men naturupplevelsen hade vi i alla fall. :)

Månen blev klarare, natten smög sig på och vi var iland efter över 9 timmars skärgårdsrodd. Gubben räknade ut att vi rott ca 20 km på två dagar, av vilka jag rodde max två. Följande dag var det dags att tacka för oss och åka tillbaks. Nämnas kan att vi såg en säl från färjan, strax utanför Kasnäs också på hemvägen. Jag skulle vilja studera de söta sälarna lite mera och lite längre någon gång.

En skön augustikväll fick jag ett meddelande av en alert fotograf, som frågade om jag ville komma och fota fyrverkerier på kvällen. Svaret var givet, självklart ville jag det.

Det lär ska ha varit skolning i fyrverkeri. Alldeles för lite skolning enligt mitt tycke, det var fint men alldeles för kort. :)

Kompisfotografen, jag och ytterligare en fotograf med fru och barn, stod i ett vingligt fågeltorn och försökte hålla andan medan vi fotograferade. Minsta lilla skakning och bilderna skulle blivit helt suddiga. Myggmat blev man och vristen värkte (efter stukningen), men vad gör man inte för att få en bild? :)

Några dagar senare, var det dags för nästa evenemang i Ekenäs. Mums-Måns och T. Ledin skulle spela i Stallörsparken. Evenemanget började med andra artister redan klo 15.00, men då var jag själv på bastu-grill-kväll i Hangö. Senare, halv tio-tiden var det dag s för Måns och då satt gubben och jag på stranden i Ekenäs, och lyssnade, medan solen gick ner. Mängder av båtar hade kommit för att att också lyssna.

Om man är snål som jag så får man nöja sig med att lyssna och inte se. Dock hittade jag en liten glugg så att jag kunde ta en bild av Måns, men inget att skryta över precis. Nångång ska jag nog ändå unna mig lyxen av att både se och höra. :)

äntligen kom sommaren...

I månadsskiftet juli-augusti gick Poker Run i Hangö av stapeln. Solen sken, från nästan klarblå himmel, men vinden var ännu iskall och kraftig. Vi packar en liten matsäck och beger oss längst ut på Uddskata i Hangö, för att följa med båtarna när de kommer i racerfart från Kasnäs.

Den här var knappast med i tävlingen men kom i racerfart som alla de andra.

En svartvit variant, där skummet yr.

När vi fikat, fotat och blivit uppblåsta, var det synnerligen skönt att traska iväg mot Östra hamnen, där det var hålligång hela natten.

Där kunde man beundra alla fina, lyxbåtar.  Bland annat den här berömda "Bond-båten" som blev berömd i dubbel bemärkelse, när den gjorde kaffeved av Bengtskärs kryssningarnas biljettkiosk. Så här såg fören ut efter det.

Många gjorde allt för att bli uppmärksammade, om man "bara" äger en segelbåt, kan man dekorera den med färggranna vimplar...ursäkta underkläder.

Det var lite svårt att i smyg fota dessa dansande flickor, och fel objektiv hade jag också på. Man kunde tänka att det vore ett härligt liv i sus och dus som dessa lever, men ändå såg de helt uttråkade ut. Det som förvånar ännu mer är vissa flickors totala brist på, ja vad ska man kalla det? Anständighet? En "vet inte vad jag ska kalla henne" låg och visade upp allt hon hade, eller inte hade, under sin mini-kjol. Och då menar jag verkligen allt! Och karln hennes låg bredvid och log stort, fast han kanske inte såg vad vi som gick på bryggan såg.

Ja så kom äntligen den efterlängtade värmen, lite sent men som tur att den kom i alla fall. Vi planerade att fara till stranden och sola, när jag plötsligt får ett samtal och en förfrågan att komma och fota en vigsel med kort varsel. Ja det kom så hastigt att jag inte ens hann förbereda mig. Vigseln skedde ombord på den tremastade skonaren Kathriina, som nu hade seglats till Ekenäs.
Självklart ville jag prova på att fota mitt första bröllop och fotouppdrag, men nervöst var det och jag gjorde en del nybörjarfel. Det värsta var ljuset, totalt blå himmel och skarp sol. Tja, några helt ok bilder fick jag väl, men som tur var där en annan fotograf också. Om ett par veckor får jag veta vad bruden anser om mina bilder, ska bli spännande.

Kathriina är som sagt en skonare och tremastad. Man får hyra henne, med besättning för olika evenemang. Hon är byggd 1947-49, i Pernå. Arne Linberg var hennes första kapten, och han seglade mellan Finland, Sverige och Danmark. Som last hade hon säd, kaffe, stål, kol, trävirke, kalk och cyklar. Mellan åren 1953-71, fraktade hon 300 000 ton sand till byggnadsindustrin. I början av 1970-talet såldes hon till  Richard Thompson Coon som så smått började bygga om henne för passagerar bruk. Efter det har hon sålts ett antal gånger för att nu vara stationerad i Rauma och används som restaurang vid olika tillställningar.

Ja det var en upplevelse att få tillbringa en timme med att försöka fota bland ett trettio-tal gäster, en het sommardag. Ja det var mitt första riktiga foto-uppdrag. Hoppas det inte blir det sista.

Semesterslutet

Vi vaknar till smått mulet väder, men glada att regnet ännu inte har hunnit ifatt oss. Morgonmålet består av grillad sej, och det smakade ljuvligt. Då var den endast kryddad med salt, annars smakar ju djupfryst sej ingenting, men färsk o grillad. Det är prima det.

Vi ser några fina klippor och Hasse tycker att vi ska stanna och göra några sista fiskekast innan vi lämnar Norge bakom oss. Sagt och gjort.

Jag går runt och tittar på och beundrar alla fantastiska klippformationer, gjorda i schiffersten. Den ena mer fantastisk än den andra.

Hasse byter fiskeplats, det gäller att vara vigulant när man hoppar omkring på klipporna.

Jag smög mig på några lommar som simmade. Smålom? Enligt vad jag läst så skulle storlommen ha svart haklapp och smålommen rödbrun. Fina fåglar hur som helst.

När jag satt på en klippa och spanade ut över fjorden för att möjligen få se en val eller nåt liknande fick jag syn på en mörk prick en bra bit i från mig. Först trodde jag det var en säl, men sedan när jag tittade genom kameran såg jag en simglad utter, som dök och fiskade. Det var ett oväntat möte, men ack så roligt.

Hasses fiskelycka fortsätter och han får den ena småsejen efter den andra. Allihopa fick fara tillbaka och växa till sig.

Den här måste endast ha varit nyfiken men lyckats fastna ändå. Lustigt. Kuusamo fiskedrags reklam? Så effektiv att fisken inte ens hinner nappa. :D

När det nu var så gott om småsej måste jag ju se om min tur har vänt, men nix, inte ett enda napp. Jag undrar just vad jag gör för fel? Jag har ju fiskat sedan barnsben.Tål att tänka på.

Medaljens baksida. Bråte, bråte och åter bråte som spolas upp på stränderna där. Ledsamt, och ingen som plockar bort det heller.

Vi packar ihop fiskegrejerna, men inte kameran. Fortsätter färden mot gränsen. Tar några bilder av en svanfamilj som gömmer sig i gräset. Åker vidare igen...

Det här är den andra laxälven som jag någon gång skulle vilja prova fiska i , Storelvvassdraget. Här finns dessutom ljuvliga sandmoar att tälta på. Väldigt vackert.

Sista fjorden som vi passerar, Porsangerfjorden. Den är jättestor. Vädret blir sakta sämre, men molnen blir destu mer dramatiska.

Det börja komma stormbyar, som piskar upp vattnet till långa slöjor. Har aldrig sett något liknande. Det ser tufft ut, långa vattenslöjor som åker upp och ut över havet. Själv sitter jag på huk, för att inte ryckas med av vinden. Det är svårt att fota när vinden är så hård. Just nu är jag glad att vi inte är uppe på något fjäll.

Till sist är vi ändå tillbaka på finska sidan, regnet kom och vi korsade det. Sista tältnatten blir i Kapsajoki, nära Kittilä. Där har vi varit många gånger förut, i vår ungdom. Det är lite nostalgi att komma hit igen. Men, hur fina öringsvatten det än är så gillar jag ändå bäst öppna landskap. Täta buskage och brakel är inget för mig. Men fiskarna är fina, och öringarna är vackra och goda. Ibland alldeles gyllene gula.

En del av Kapsajoki.

En stor del av Kittilävägen är bara grus och lera, så eftersom det hade regnat friskt dagen innan, såg vår bil ut så här när vi till sist kom fram till Jakobstad. Där stannade vi två nätter innan vi körde hem till Ekenäs.

Nu var det dag för allt att få sig en ordentlig tvagning, från människor till utrustning. Härligt torkväder blev det också :) Nu är vi redan igång och planerar för nästa tripp. Blir det till Lofoten månne. Den som lever får se. :)