Det är onsdag eftermiddag och jag deltar i en gruppresa till Stockholm. Vanligtvis åker vi alltid Viking Line till Sverige men denna gång blir det Silja Symphony. Jag har bara hört hur intressant båt det är med sin shopping-gata som går längs hela båten. Och det stämmer, man blir lite fascinerad av det höga taket, hytterna som har fönster in mot "gatan" och allt annat intressant som båten innehåller. 

En hel hop Jenkki-bilar var också med. Försökte googla om det skulle vara något större evenemang där, men hittade ingen information.

Vi lägger ut, sommaren har äntligen kommit, de väntar en riktig värmebölja, bättre kan inte resan börja. Vi är tre st bussar med glada vänner, från södra Finland, som åker över för att träffa ännu fler glada vänner. Ytterligare 4 bussar med vänner åker samma kväll från Åbo, mest vänner från Österbotten.

De flesta hade beställt buffe´, men vi beslöt att prova på en grill-restaurang. Mycket god grillad kyckling åt jag, ett gott rött till och en god efterrätt avslutade smakupplevelsen.

Min man, Hasse, spanar efter reklamens sjöjungfrur som ville äta ute, men han såg inga. ;). Intressant att man kan se den Finska kusten på ena sidan och den Estniska på andra samtidigt. Då inser man hur liten Finska viken egentligen är. Vi kunde urskilja Ingå kolkraftverk och Bengskärs fyr från vår kust medan vi åkte. Bengskär som ju är Nordens högsta fyr, såg så försvinnande liten ut där vi gled fram. Kvällen framskred under glada skratt och t.o.m. några svängar på dansgolvet blev av.

Efter en god frukost följande morgon, fick vi själva bestämma hur vi ville fördriva dan i Stockholm. Bussen släppte av oss på Skansen, och många blev kvar där för att utforska den och prova att sjunga "Stockholm i mitt hjärta" där allsång på Skansen spelas in.
Hasse och jag hoppade på "hop on-hop off" båten och steg av vid gamla stan. Det var kul att se Stockholm från ett annat perspektiv.

När vi väl kom till gamla stan mötte vi massor av vad vi kallar vänner, trots att vi aldrig hade sett dem förr. Vi kände igen dem genom att alla bar ett info-märke på kläderna med namnet på evenemanget och namn och varifrån vi kom. Mest var det faktiskt danskar som vi såg, jag uppskattade att ca sju av tio som vi träffade bar märket. Man kunde ju inte stanna och prata med alla men le och nicka hälsa, åt så många som möjligt. Personalen i butikerna och restaurangerna vi besökte var helt begeistrade och önskade oss välkomna och en så trevlig helg i Stockholm. Ett par av våra "vänner" underhöll människorna runt omkring med levande musik, vilket ju många andra också gjorde, skillnaden var att de här tiggde inga pengar utan spelade bara för att underhålla. Efter en riktig het dag blev vi forslade till Stockholmsmässans Scandic hotell för middag och ett avslappnande bad i ett skönt luftkonditionerat rum.

Fredag morgon. Väckning kl fem för att hinna göra sig fin, äta frukost för att sedan bli förd till Frends arenan. Vi hade endast 11 km dit men det tog en timme, med tanke på all vanlig Stockholms trafik en fredag morgon och alla 50 000 som väntades till sammankomsten vi skulle delta i. Första dagen blev vi 49 500, och som mest var vi 50 400 där. Allting gick ordnat och städat till, inget knuffande, skrikande eller härjande, trots att det var varmt och så mycket människor. Man såg enbart glada, festklädda människor med stort tålamod. Tre dagar fick vi njuta av ett välgjort och upplyftande program. Hotellet hade fixat lunchpaket åt oss som vi åt under pausen, under programmet gick mötesvärdar med plakat som uppmanade oss att komma ihåg att dricka, och de delade också ut vattenflaskor åt alla som behövde, i synnerhet åt de äldre och barnen. De fanns alltid till hands om någon behövde någon form av hjälp.

De tre dagarna gick alldeles för fort, och vips var det söndag eftermiddag. En hel hop vänner skulle ta sig därifrån nästan samtidigt. Ändå tog man hänsyn till varandra. Många blev kvar till efterstädningen, men tyvärr hade vi båttid att passa så vi var tvugna att åka direkt när programmet var slut. Vi hörde att personalen på Frends arenan varit imponerade över organisationens effektivitet. De berättade att när melodifestivalen ordnades tog det tre veckor att förbereda den och när de efterlyste ett visst antal frivilliga arbetare så kom ungefär halva antalet och en stor del av dem var ofta på rökpaus.
Här efterlyste man 700 frivilliga och det kom många fler som bara satt redo att hugga i var det behövdes, på tre dagar hade man ställt i ordning allt, och då hade man dubbelt mer ljudsystem än det var vid melodifestivalen. Man skaffade själv in material som saknades och monterade upp bildskärmar som var större än arenans egna. Och eftersom ingen röker, behövde man inte ta några rökpauser utan kunde ställa upp direkt när det behövdes extra händer. Det här var inget unikt för det här tillfället, så här fungerar det överallt i världen där vi anordnar sammankomster. Jag minns själv när vi var på sammankomst i Godby på Åland, på en halv timme hade vi avvecklat hela sammankomsten och ställt i ordning idrottshallen pga. så många som ställde upp frivilligt. Då var vi visserligen bara lite på tusen delegater, men ändå var det mycket som skulle göras.

Tillbaka i bussen på väg till terminalen, genom den nybyggda 4 km långa tunneln. Tack Stockholm för att ni tog emot oss och gav oss möjlighet att träffa våra vänner från Finland, Sverige, Danmark, Norge, Island, Färöarna och Grönland. Tack Frends Arenan som samarbetade så att vi kunde njuta av dessa dagar och tack Scandic Talk som passade upp oss när vi kom tillbaka på kvällen, varma, trötta men lyckliga och för den goda maten ni serverade oss. Och tack alla ni som inte tappade tålamodet när vi säkert förorsakade en del trafikstockning i staden, trots att vi alla gjorde vårt bästa för att följa de anvisningar vi fick för att allt skulle ske så smidigt som möjligt. Ni hjälpte oss att få ett glädjefullt minne för livet. <3