5.9.14 - här står jag på Finlands sydligaste spets, och tydligen har någon med samma initialer varit här förut, så jag lånar dem på min bild. Satt en stund och filosoferade här med en blåbärsbulle och ett glas cider. Undrar vad för verktyg de har använt som har ristat in sina initialer i berget? Hur många fartyg har förlist här utanför? Hur kan det vara så massor av blodtörstiga myggor när solen ännu är uppe och mest öppna vidder? Ja det tankarna flyger som tärnorna ovanför mitt huvud, fast både måsar och tärnor syns inte längre till, väldigt tyst i naturen jämfört med våren och försommaren.
Tulluddens naturstig är 7,6 km lång så det tog några timmar att vandra runt den. Terrängen varierande, lustigt att norra sidan är så stenrik medan sydsidan består av kilometer lång sandstrand. Man kan se viltväxande strandkål som får sin näring av tången. Läste att man i England odlar den som en delikatess, smaken lär ska vara nötliknande, jag doftade på den men smakade inte.
Just nu håller de på att riva barackerna som byggdes av tyskarna under fortsättningskriget. De användes också som kvinnofängelse ända in på 1960-talet. Dit kunde kvinnor hamna för rattfylleri och lösdriveri.
Medan man promenerar på norra sidan går man förbi rester av vraket Palawan, som började brinna utanför stranden 1932.
Man borde komma hit när flyttfåglarna kommer, då kan man se dem i tusental. Någonting att tänka på nästa vår kanske :)
Väl värt ett, om inte flera besök, gärna på olika årstider. Jaa, glömde dessutom att skriva att det finns ett område med mycket fladdermöss där, plus mycket annat. :)
Solen börjar dala och himlen blånar innan vi är tillbaka vid bilen igen.