17-19.8.14 - det pirrar i magen. Äntligen är det dags! Halva Nafo4 gänget ska till Kuhmo och fota björn och varg. Vi startar klo sex på morgonen från Ekenäs med sikte på Helsingfors. Där plockar vi upp ytterligare två fotografer så nu är vi fem stycken i vår bil. Ett annat gäng kommer direkt från Åbo-hållet. Man har sett både björn, varg och järv dagarna innan vi åker så förväntningarna är höga.
Vi åker via Lahtis-st Michel-Varkaus -Nilsiä-Kuhmo. Vägen är lång och tråkig, om man bortser från det trevliga fotogänget. 9 timmars resa får vi räkna med.

Vi kommer fram klo 15 på söndag eftermiddag till ett ljuvligt vackert ställe utanför Kuhmo, Kuikan kämppä. Det ska bli vårt högkvarter medan vi är här uppe. En fotograf vid namn Lassi Rautiainen driver ett företag som ordnar björnsafarin tillsammans med sin familj. Här är underbara tallmoar, en vacker liten sjö där man kan fiska och ro, vedeldad bastu som känns himmelskt efter en natt i gömslet.
Klo 16 blir det middag, lasagne med fräsch sallad och efterrätt.
Vi brer några smörgåsar och fyller våra termosar som vi ska ta med till gömslet, eller kyffet som vi har döpt dem till. Sen blir det avfärd mot finska gränzonen på dammiga vägar.

Nu är vi framme vid Lampi som blir första nattens kyffe. Vi är fyra personer som delar på kyffet som är ungefär 4 x 2 m, första reaktionen är smått chockerande, vi ryms just och just att sitta 4 personer bredvid varandra med vår utrustning och där ska vi försöka få plats att sova lite också. Frågetecknena syns säkert ovanför våra huvuden ;). Inte heller är det ståhöjd i kyffet så efter en hel kväll där kommer vi säkert att känna oss som fällknivar.
Men humöret är på topp, spänningen sjuder i ådrorna, vi ska vara tysta men det är svårt med detta humoristiska gäng. Det går en timme, det går två...allt vi ser är en massa korpar och kråkor. Ska det inte börja hända någonting snart?...

 

Plötsligt skrik-viskar en av oss "DÄR! BJÖRN!" och två sekunder senare börjar kamerona smattra. Vi fotar för brinnande livet. Jag har lånat ett Canon 7D kamerahus och använder ett Tamron 70-300 f4-5,6 och konstaterar ganska fort att jag inte får så skarpa bilder som jag skulle önska. Avståndet är nog en 150-200m varifrån vi satt. Men björnen är fin, kommer lungt lufsande, ser sig nyfiket omkring, hör oss förstås. Inne i kyffet hörs en massa lyckliga och hänförda viskningar. :) Kvällen är räddad. :)

Klockan åtta kommer björn nr två, den får vi njuta lite längre av. Gnagar lite på ett revbensspjäll som den hittar, solen har börjat sjunka, fotoljuset är perfekt. Oj om man hade haft ett 500mm objektiv, man hinner önska sig mycket där vi sitter inträngda i kyffet. ;)

Nalle lufsar tillbaks varifrån han kom, solen går sakta ner, vi får fota honom (tror i alla fall att det är en han) i motljus. Vi kunde inte ha fått ett bättre fotoväder, lycksalighetskänslan sitter i.

Den här bilden är en av mina favoriter, tack vare fågeln i motljus som faktiskt blev rätt så skarp. Jag gillar den lika mycket i färg som i svartvit, men för att få lite variation på bilderna lägger jag upp den svartvita här.
Nu mörknar det, vi sitter och kisar i mörkret om man skulle se några tecken på liv. Temperaturen sjunker, tippar på ca 4-5 grader, dimman stiger upp från tjärnen. Då klockan tio ser vi genom dimmolnen björn nr tre. Försöker fota men det blir bara suddigt, dimmigt foto, men man ser konturerna så det syns att det faktiskt är en björn. Jee tre björnar första kvällen, nu är vi nöjda och rustar oss för att sova några timmar.
Sovandet blir en mindre lustig historia för somliga. Två av oss har det ganska bra på golvet medan två försöker trängas på en 40cm smal och tre meter lång bänk. Vi försöker förlänga med en pall. Lungt sagt det blev inte många minuters sömn för dom stackarna.
Vi stiger upp när det börjar ljusna klo fyra. Hittar några konstiga hakar på väggen och upptäcker att man kan vika upp bänken, haka fast den i väggen och så kunde alla ha sovit på golvet! Visserligen trångt det också men betydligt bekvämare för dem som försökte sova på bänken. Efterlyses: ett plakat med instruktioner på väggen för första gångens björn-bongare som vi. :D
Morgonen är lugn, vi ser en havsörn som haft sitt natthärbärge i en tall, korpar och kråkor börjar vakna, en fotograf har gått ut och pinka, mer spännande än så blev det inte denna morgon. Vi packar ihop och klo åtta och återvänder till högkvarteret, där frukost och bastu väntar på oss. Gruppens tre tjejer kryper under täcket och slocknar som ljus, vaknar klo tre redo för en ny äventyrsnatt.

 Efter en god middag av skinkfrestelse är vi på väg ut igen. Den här gången skall vi in på ingemansland, vi fyra som delade kyffe förra natten har blivit lovade VIP kyffet några tiotals meter från platsen där vi parkerar bilen. De övriga Nafoisterna får gå en kilometer till sitt sin myr. Vad skiljer VIP kyffet från de andra? Inte så mycket annat än att det är lite större, har ståhöjd och tre britsar att sova på. Toaletten är i ett litet skilt utrymme istället för innanför presenningen som de övriga. Jaa, såhär ska ett kyffe se ut :) 
Platsen heter Rahkosuo, vädret har slagit om, det kommer regnskurar vilket gör att det är mörkare men varmare än om det hade varit klar sol.
Vi installerar oss, och sen är det bara att vänta. Korparna har samlats, men annars är det tyst och lungt. Halv åtta kommer den första björnen, ganska smidig och mörk så vi gissar på att det är en ungbjörn. Den hittar maten som gömts ut och låter sig välsmakas i en halvtimme ungefär. Sen får den nog av alla värgångna korpar, tar en bit med sig och förvinner in i skogen.

Kvart före nio kommer nr två, och mellan klo nio och halv tio kommer ytterligare fyra stycken nallar. Vi är hänförda och uppspelta. Vi måste ta en slurk Aardbeg emellanåt för att fira upplevelsen. Men nu är det så mörkt så att min kamera som inte klarar mer än iso 6400 bara gör en massa brus, så då får också bilderna bli brusiga. Några av de andra har Canon 5D och kör med iso 25600, visserligen ger ett så högt iso också brus, men bilden ser ut som om den vore tagen på dan och skärpan är betydligt mycket bättre.

Jag vet, eländig kvalitet, men ville bara visa hur de söta nallarna samlas och vissa av de unga syskonen kan samsas. Här är det i alla fall "kungen" som tog god tid på sig att äta, en och en hal timme fick de fyra andra vänta för att slippa till. När de kom för nära brölade dom åt varandra och ungtupparna fick ge vika.
Vi konstaterar lustigt att kameran ser bättre än oss i mörkret. Klo är elva och vi kan knappt urskilja dem längre.
Våra vänner en kilometer bort har suttit och väntat och väntat och haft en händelselös kväll. Nu klo halv elva hittar några björnar till dem också. Så är det att vara i VIP kyffet :).
Nu lägger vi oss till musiken av björnarnas bröl och hoppas på en lite mer bekväm natt.
Klo är strax över fyra, en av oss vaknar, spanar ut och tycker att hon ser något, plockar fram kikaren och tittar ut i skymningen.

Jaaa, det är en järv, ser ut som en söt liten minibjörn med svans. Lyckliga vi som fick se den. Att vargarna uteblev gör ingenting nu. Det är ändå så skymt att man måste fota på högsta iso, sååå, nåja, man ser vad det är i alla fall, så man får väl vara nöjd. :D
Efter järven kommer ännu en björn på morgonmål och två duvhökar flyger från träd till träd när korparna jagar dem.
Klockan är åtta igen, alla kryper ut från kyffet och främmande människor från de två andra kyffena också. En norsk man från grannkyffet får skjuts med oss tillbaka till huvudkvarteret. Vi blir förvånade när han presenterar sig som Arne Naevra, en känd naturfilmare och fotograf i Norge. Nu förstår vi varför vi hade sådan flax att se så många björnar kring vårt kyffe ;) Dom ville väl bli kändisar ;)
Nu bastu, morgonfrukost, packning och nio timmars resa hem. Trötta och lyckliga beslöt vi på stående fot: HIT SKA VI IGEN! Och nästa gång ska jag ha utrustning som klarar att fota i skymning! :D